DNA-testning för moderskap och faderskap

Surrogatmödraskap är en process där en kvinna föder barnet åt ett annat par. Par som har sökt surrogatmoderskap kallas ibland ”sociala föräldrar”, ”tilltänkta föräldrar” eller ”beställföräldrar”. I vissa fall används donatorspermier och ägg medan i andra fall de uppdragsgivande föräldrarna använder sina egna. Beroende på sammanhanget kan par använda moderskapstester och faderskapstester för att fastställa sitt biologiska förhållande till barnet som fötts av surrogatmodern.

Olika typer av surrogatmödraskap

Den traditionella surrogatmoderskapsmetoden är när en kvinna bär barnet åt ett annat par men surrogatmodern donerar också sitt ägg. Denna typ av surrogatmödraskap, även om den är lättare att genomföra eftersom den kan göras genom konstgjord insemination, kan vara lite mer problematisk med tanke på att kvinnan som bär barnet är barnets biologiska mamma.

Ett annat alternativ är surrogatmödraskap. I det här fallet måste par tillgripa IVF-behandling. Spermierna och ägget befruktas i ett laboratorium och efter befruktning implanteras embryot i surrogatmoderns livmoder.

Eftersom par som väljer surrogatmödraskap involverar surrogatmamman (som kanske eller inte är barnets genetiska mor men ändå är den som bär barnet), kan DNA-test krävas för att uppfylla adoptionskriterierna eller stödja födseln certifikatprocessen av barnets biologiska föräldrar.

Om du letar efter ett ackrediterat faderskapstestföretag som kan utföra testet åt dig besök: http://www.easydna.co.uk

Fall av moderskapstest

Vanligtvis utförs dessa i fall av graviditetssurrogatmoderskap där mamman som har genomfört graviditeten är biologiskt obesläktad med barnet. Äggdonatorn kan i detta fall behöva bevisa att hon, snarare än mamman som har fött barnet, är den faktiska biologiska mamman. Ett DNA-test skulle i detta fall bidra till att utesluta surrogatmamman som biologisk mamma.

Fall av faderskapstest

Ibland kan par göra ett faderskapstest för att helt enkelt hitta försäkran om att rätt embryon implanterades eller att rätt spermier hade använts i befruktningsprocessen. Även om det är sällsynt har det förekommit förväxlingar i det förflutna och par har fått ta itu med traumat av att upptäcka att deras bebis inte är biologiskt relaterad till dem. Surrogatmödraskap, eller någon typ av assisterad befruktning, kan ta upp till två år; de innebär utgifter, hormonbehandling, stress och ångest – det är ingen överraskning att vissa par kan söka sinnesfrid genom att göra ett DNA-test.

DNA-testning: Den juridiska aspekten

Att fastställa biologiskt föräldraskap med hjälp av ett DNA-test kan vara mycket viktigt i fall där paret önskar att deras barn lagligt ska kunna resa in i ett land där en av de biologiska föräldrarna är infödd/naturaliserad medborgare.

Immigrationsmyndigheterna kommer faktiskt att behöva resultaten av ett DNA-test som bevis på förhållandet mellan föräldern/erna och barnet. Till exempel kommer ett barn som föds genom surrogatmödraskap, vars förälder är brittisk medborgare, att behöva bekräfta sitt biologiska förhållande till varandra för att barnet ska kunna utnyttja de förmåner och rättigheter som ges barn till brittiska medborgare. Detta är desto viktigare om paret genomgick surrogatbehandling utanför Storbritannien.

Provtagning och DNA-testprocess

Provinsamling kommer att organiseras beroende på var de personer som är involverade i testet är baserade. Om de är baserade utomlands kommer detta med största sannolikhet att organiseras på den lokala ambassaden eller konsulatet. Viktigt är att DNA-testning måste följa en strikt provtagningsprocedur. Prover kommer att behöva samlas in av en tredje parts läkare eller sjuksköterska, kallad provtagaren (om de utförs på en ambassad kan de redan ha en utsedd provtagare). Alla som deltar måste identifieras och alla DNA-prover samlas in och dokumenteras korrekt. Personerna som provtas kommer inte att kunna hantera eller komma i kontakt med de orala pinnproverna som har använts för att samla in deras DNA. Alla prover kommer att skickas tillbaka för testning av provtagaren själv. Resultaten av ett sådant test kommer att attesteras och skickas i papperskopia.