Mammaledighet för föräldrar av surrogatbarn
Surrogatmödraskap har delat upp världen i två läger – ”för” och ”mot”. Surrogatmödraskap är förbjudet enligt lokal lag, till exempel i Tyskland, Österrike, Norge och Spanien. I sådana länder som Australien, Storbritannien, Danmark, Israel, Sverige, Kanada och Nederländerna är det tillåtet att bära ett embryo till ett infertilt par men utan att ta en ekonomisk belöning för surrogatmödraskap. I Ukraina är alla typer av assisterad befruktningsteknik tillåtna. Utländska par som har ställts inför infertilitetsdiagnoser använder aktivt sådana procedurer som äggdonation och surrogatmödraskap i Ukraina. Enligt den inofficiella statistiken lämnar varje månad cirka 2 tusen par den ukrainska huvudstaden med ett barn som föds med hjälp av en surrogatmamma.
Vissa par lämnar inte det faktum att en främmande kvinna bär deras barn orelaterade. Andra, tvärtom, försöker sitt bästa för att undertrycka sådan sanning och till och med simulera graviditet med en falsk gravidmage. Det är känt att gravida kvinnor har rätt till mammaledighet före och efter förlossningen. Och hur är det med de kvinnor som fick ett barn från en surrogatmamma?
EU-lagstiftningen innehåller inga regler som förpliktar europeiska stater att förse kvinnor som har använt surrogatmammas tjänster med laglig mammaledighet.
I praktiken behöver kvinnor efter förlossningen en vårdledighet för det första för att ta hand om ett nyfött barn, och för det andra för att förhindra eventuella risker förknippade med kvinnors hälsa (som kan uppstå under graviditet och förlossning).
Med tidens gång och stora popularitet för surrogatmödraskapsprogram har det utvecklats att kvinnor som använder surrogatmammans tjänster behöver mammaledighet efter förlossningen lika mycket som kvinnor som blev mammor naturligt. Dessutom, även om en kvinna inte har fött barn, måste hon ta hand om en nyfödd från de första dagarna av hans liv. Det vill säga, det är samma sak som efter den naturliga förlossningen. Föräldrar av barn som fötts med hjälp av surrogatmödraskap behöver inte alltid mammaledighet före barnets födelse, men det är nödvändigt för dem efter barnets födelse.
Därför har Europeiska unionens domstol avkunnat följande dom: ”Direktivet för gravida arbetstagare: I fråga om detta direktiv finner domstolen att en kvinnlig arbetstagare som som uppdragsförälder har fått barn genom ett surrogatavtal inte faller inom detta direktivs tillämpningsområde och medlemsstaterna är inte skyldiga att ge en sådan arbetstagare rätt till mammaledighet på grundval av detta direktiv. Skälet är att syftet med den mammaledighet som föreskrivs i artikel 8 i direktivet är att skydda hälsan för modern till barnet i den särskilt utsatta situation som uppstår till följd av hennes graviditet. Detta skydd gäller endast tiden efter ”graviditet och förlossning”. Tillämpningen av detta direktiv förutsätter således att den kvinnliga
arbetstagaren som har rätt till sådan ledighet har varit gravid och har fött ett barn. Domstolen konstaterar dock att detta direktiv innehåller miniminormer för skydd av gravida arbetstagare. Följaktligen står det medlemsstaterna fritt att tillämpa gynnsammare bestämmelser som även omfattar beställande mödrar som har fått barn genom ett surrogatavtal”.
Som praxis visar behöver inte bara kvinnor mammaledighet. Män kan också använda sådana privilegier. Prins William tog alltså mammaledighet tillsammans med sin fru Catherine. Han vägrade arbeta i sex veckor för att fokusera all sin uppmärksamhet på sin fru och sitt barn.
